Pedagogik
Behaviorism, konstruktivism och situerat lärande. Tre ledstjärnor från en svunnen tid eller delar i ett nytt sätt att förhålla sig till lärande?
Olika lärteorier resulterar i olika slags lärmaterial. Det går förstås inte att dra alltför skarpa gränslinjer mellan olika teorier, och i en och samma kurs eller utbildning kan det finnas kursmoment som bygger på flera olika lärteorier. De tre teorierna får ofta komplettera varandra. Men starkt förenklat kan man kanske säga att för behavioristen vilar det hos läraren att förse sina studerande med material. För en konstruktivist eller för en person som förespråkar situerat lärande gäller det istället att skapa sammanhang via interaktionen mellan den studerande och materialet eller mellan de studerande med hjälp av materialet. I nätbaserade lärgemenskaper skapar de lärande själva kanske både materialet och sambandet.
Principer från var och en av skolorna kan kombineras för att åstadkomma vettiga digitala lärresurser, kurser eller utbildningsprogram. Men ibland kan det vara så att en viss typ av pedagogisk skola kräver sin egen typ av lärresurser. Det kan också vara så att lärnivåerna och lärmiljöerna avgör hur resurserna ska se ut. Högre utbildning tenderar att föredra en konstruktivistik approach till lärande, medan situerat lärande ofta passar för yrkesutbildningar som pågår över en längre tid.
Modeller för lärande och kunskap
Pedagogiska tänkare roar sig understundom med att skapa modeller för att visa hur lärandet går till. Dessa modeller kan se lite olika ut och betonar olika - och olika många - dimensioner eller aspekter av lärandet. Nedan presenteras några sådana modeller. Klicka på bilderna för att få mer information om var och en av dem:
Knud Illeris modell beskriver lärande som två processer: en yttre interaktionsprocess och en inre psykologisk process. Modellen beskriver också tre dimensioner: den kognitiva dimensionen av kunskaper och färdigheter, den emotionella dimensionen av känslor och motivation samt den sociala dimensionen av kommunikation och samarbete.
Benjamin Blooms modell- kallad Blooms Taxonomi - är ett kategoriseringssystem som innefattar två dimensioner: en kunskapsdimension och en dimension som beskriver den inre kognitiva processen. Men Blooms grundideologi innefattar inte bara kognition utan också en känslomässig och en psykomotorisk aspekt av lärandet. Blooms mål var att få utbildare att inrikta sig på samtliga tre aspekter och på så vis åstadkomma en mer holistisk form av utbildning.
David Kolbs modell beskriver den inre kognitiva processen och visar på två dimensioner: perception och bearbetning.
Modellen för problembaserat lärande har sina rötter i social konstruktionism och situated learning, som betonar den yttre interaktionsprocessen, den som sker mellan den lärande och hennes sociala, kulturella och materiella omgivning.